Historia

Hotell Skeppsholmen har en lång och färgstark historia. Östra och västra boställshusen uppfördes 1699-1702 som kaserner för Kungliga Majestäts drabanter, Karl XII:s personliga elitförband. Arkitekt var Nicodemus Tessin d. y., kanske mest känd för att ha ritat Stockholms Slott även om byggnaderna är två av de få nyttobyggnader ritade av Tessin d.y. som fortfarande finns kvar. Eftersom det rådde svåra ekonomiska förhållanden i landet med brist på byggnadsmaterial hämtades t.ex. tegel från slottsruiner i Mälardalen. Byggnaderna som i folkmun ofta kallas ”Långa raden”, kom dock aldrig att användas som logemente när de stod klara, då de flesta drabanter inte återvände från krigen. De stod istället tomma fram tills 1710 när man började använda dem som fattighus för pestsmittade, med stora brister i de sanitära förhållandena. Byggnaderna reparerades några år senare och användes därefter som krigsrätt samt som logemente, kontors- och förrådslokaler för Flottan. Under resten av 1700-talet och 1800-talet skedde även ett flertal ombyggnationer. Från 1828 användes husen nästan uteslutande som tjänstebostäder åt militära och civila tjänstemän, medan de under 1900-talet mestadels nyttjats som kontorslokaler. 1935 blev byggnaderna förklarade historiskt byggnadsminne. I ”Långa Raden” har många spännande personligheter passerat revy genom åren. Våra hotellrum är tillägnade några av alla de män och kvinnor som levt här.

VARSAM OMBYGGNAD

Långa raden är som sagt ett statligt byggnadsminne, vilket ställde stora krav på en ytterst varsam renovering och när du bor på Hotel Skeppsholmen idag kan du njuta av många miljöer som bevarats ända sedan 1600-talet. Mycket stor hänsyn har tagits till husens förutsättningar och ursprungliga kvaliteter och i största möjliga mån är de förändringar och tillägg som gjorts i byggnaden reversibla, dvs de kan tas bort och byggnaden återfår sitt tidigare tillstånd. Ombyggnaden omfattade rivning av sekundära väggar, upptagning av schakt för hissar och utrivning av fuktskadat bjälklag och golv i entrévåningen. I samband med detta har ursprungliga och äldre konstruktioner och ytskikt kommit fram, vilket gett kunskap och uppfattning om rummens tidigare utseenden. Hälften av hotellrummen har den ursprungliga rumsvolymen på 16,5 m2 med två fönster. Det nya badrummet utformas som en box inställd i rummet och där bevaras bakomliggande paneler och ytskikt orörda. Nästan hälften av Boställshusens tegelmurar består av återanvänt tegel. Husen uppfördes 1699-1702 när det var svåra ekonomiska förhållanden i landet och Karl den XII gav därför tillstånd att hämta material från det pågående slottsbygget i Stockholm. Även från de gamla slotten och slottsruinerna i Mälardalen, Gripsholm, Ekolsund och Svartsjö hämtades tegel. Ursprungliga golv av murtegel har nu påträffats på entréplanet i ett par rum och även i korridoren. Efter dokumentation bevaras tegelgolven och täcks av ett nytt golv. Det befintliga plankgolvet på entréplanet har demonterats, rensats från spik, hyvlats och läggs nu tillbaka på sin plats. Befintligt plankgolv på vån 1 trappa skyddas av ett nytt golv av trä. På vindsvåningen läggs nytt golv av trä på ljudisolerande underlag. 1900-talets förändringar och tillägg utgörs främst av moderniseringar av tekniska system som värme och ventilation. Detta är åtgärder som inneburit många stomgenombrott. Under nuvarande ombyggnad har befintliga kanaler och håltagningar nyttjas så långt som möjligt.

Ansvariga arkitekter och inredningsdesigners är prisbelönta trion Claesson Koivisto Rune tillsammans med Erséus Arkitekter.